Torpets historia

Torpet innan det blev scoutstuga

Det finns säkert de som kan ännu mer om hur Torpet såg ut och fungerade innan Husie Scoutkår köpte det. Men jag har träffat en av de personer som en gång i tiden kallade Torpet för sitt hem. Han berättade hur han växte upp där tillsammans med sina syskon och föräldrar. På den tiden utgjordes bostadsdelen bara av det som idag är ledarrum och tvättrum. Den gamla mannen berättade hur köket hade fått plats i vårt tvättrum, och i storstugan, som på hans tid var stall, förklarade han mycket omsorgsfullt hur mycket plats grisen hade haft, och var kon hade stått. I trappan upp till våra sovloft tittade han roat upp. ”Det var där vi förvarade hö.”
Tyvärr kommer jag inte ihåg mer av besöket, men för en som varit Husie-scout sen födseln, känner jag mig mycket hedrad av fått ta del av denna bit av Torpets historia!

/Erika

Husie hittar Torpet

Familjen Bülow m.fl. cyklade för drygt ett halvsekel sedan runt i Skåne för att finna ett lämpligt hus för scoutaktiviteter. Guldklimpen hittades på Romeleåsen vid Dörröd. Mammaföreningen sydde ihop till det mesta av kapitalet och fastigheten köptes 1954.

Vanligast under en lång tid var att man tog bussen till Genarp, varifrån man promenerade till Torpet.

Berättelse från första lägret:

När det första vargungelägret på Torpet skulle äga rum var jag 6 år. På våren innan hade jag suttit på en cykel från Virentofta till Torpet var och varannan lördag eller söndag. Alla jobbade ju till middag på lördagarna och Torpet måste ju vara något sånär klart till lägret.

Vi ungar och en del material fanns också på cyklarna. Det fanns ju mycket som skulle vara klart. Det skulle ju göras bord och bänkar. Ställningar till tvättfat osv, osv.

Någon storstuga fanns inte så alla måltider och andra aktiviteter skulle ske utomhus. Det lilla loftet ovanför hönsahuset städades och där kunde man ligga om man gjorde en stege utifrån.

Alla vargungar hade ett madrassfodral med sig och det gick man till Andersson med och fyllde med hö. Det gällde att packa lagom mycket. Om man fyllde för lite låg man igenom och fyllde man för mycket rullade man av den. Jag kommer inte ihåg någon hösnuva, men det fanns säkert.

Vargungarna transporterades upp av de föräldrar som hade bilar. Med dessa bilar kom också den mat som kunde hålla sig i en vecka. Maten lagades på ett spiskök i köket. Vatten fanns minsann inne och med en rikkepump också. Varmvatten fanns också om man värmde på spritköket. Mjölk köptes av Andersson, men allt annat köptes i Veberöd. Det fanns en cykel och sen var det bara att trampa. Någon ledare varje dag gjorde detta.

Jag kommer inte ihåg vad man gjorde om dagarna, men jag kommer mycket väl ihåg lägerbålen som var varje kväll. Spexen och alla sånger. Det var verkligen mysigt!

/Monica

 

Bilden visar hur Torpet såg ut på den tiden.

 torpet-1954

Torpet 30 år

Så här stod det i kårtidningen Blindtarmen nr.1 feb 1983:

Förändringen från bondgård till scoutstuga har tagit sin tid. Olika lösningar och material har provats. Ibland blev det bra, ibland mindre bra. Det finns de som påstår att det är med Torpet, som med domkyrkan i Lund. Det blir aldrig färdigt.

Trots alla ändringar så har det visat sig att idéerna som man hade från början i de allra flesta fall gäller ännu. Det tidigare stallet har förvandlats till till kök och storstuga. Det som från början var kök förblev ganska länge kök men till sist blev det tvättrum och toaletter. På så sätt fick vi två tvättrum men inget kök. Därför byggde vi om det gamla tvättrummet till kök.

Vinden har hela tiden varit vind, men har efter vårt övertagande förvandlats från förvaringsplats för hö till förvaringsplats för scouter.

Från början var huset vitkalkat men rappades så småningom. Spåntaket täcktes med papp. Efter 25 år började pappen att ta slut liksom. Efter en del räknande och sammanträdande kom vi fram till att vi skulle ha ett nytt tak av aluminiumplåt. Det var både lätt nog för Torpets takstolar och så var det underhållsfritt. Med pengar från bl.a. arvsfonden kunde plåten inköpas. Spikade fast den på taket gjorde några tappra under en semestervecka.

Det är inte alltid sant det som står i reklamen. Efter ett par hårda vintrar började det röda på taket att flagna.
– Fel på målningen, sa leverantören och lovade att måla om.
– Kommer inte också den nya målningen att släppa? frågade vi både leverantören och folk på byggnadsnämnden.
– Nja, svarade leverantören.
– Jo, sa byggnadsnämnden.
– Men ni kan få ny plåt, sa leverantören.
– Det kostar 25 tusen att byta plåten, sa vi, vem betalar det?
– Vi betalar bara materialet, sa leverantören.
– Om man skulle låta marknadsdomstolen kolla vad det kostar att skriva underhållsfritt när det inte är det? sa någon.
– Lite kan vi kanske hjälpa till med läggningen, sa leverantören.
– Mer, sa vi.
Tystnad.
– Här är mitt sista bud, sa leverantören. Jag vill ha besked på fredag.
Efter många och långa telefonsamtal fann vi följande lösning. Det var bättre med ett nytt tak med färg som inte flagnade än ett gammalt som förmodligen skulle göra det igen. Frivilliga, som med hjälp av en helg och tjänstledighet under den efterföljande veckan, gjorde en ideell insats värderad till 15 tusen kronor avgjorde saken. Vi sa OK till leverantören.

Det här hände i fjor (1982) men det var inte allt som hände. Nya trägolv fick vi i storstugan och ledarrum. Det inre ledarrummet fick nya tapeter också. En större vattenreservoar grävdes vid brunnen och vägen samt gården fick bättre dränering. Under det här året kommer vinden att bli färdigställd. Kanske får vi telefon på torpet. Vi har gjort försök att arrendera en bit mark att ha pingst och novemberläger på, men vår granne har inlagt veto mot det. Skam den som ger sig! Vi kommer igen, om inte förr så till nästa år. Då är det 30 år sedan vi köpte Dörröd 9:19. Det ska vi fira!

/ Caj

2000-talet

Idag vet vi facit på flera av frågorna och det har hänt mycket sedan dess. Telefonen installerades, grannen dog och lite mark arrenderas. För ett par år sedan lades trägolvet i storstugan om igen efter en vattenskada. Då renoverades också delar av köket. Andra förbättringar är installerat vattenfilter och ny vattenmatarledning, klinker på toaletterna, ny dränering av gården, målning av ledarrum, vind över storstuga samt RS-rum. Vi har fått världens största furubord till storstugan. En åkgräsklippare förkortar också gräsklipperiet från fyra till en timme per gång.

Sommaren 2012 reste tre äventyrarscouter och två ledare till Torpet. Väl där byggde de en bro över bäcken. Många försök att bygga en bro över bäcken har gjorts genom åren, så förhoppningsvis håller denna längre än vad de tidigare broarna har gjort.

 

417

Torpet i framtiden

Inför framtiden reser sig några ödesfrågor. Kommer det att krävas en kostsamt bygge av ett sandfilter som skall göra samma jobb som stenbacken gör idag? Kommer länsstyrelsens administrativa krav bli så kostsamma att Torpet inte längre kan drivas som stiftelse? Kommer det att bli lägerbålsplats längst ner i backen?

Om tio år vet vi svaren…

 

Stort tack till alla ideella i stiftelsen som förvaltar kulturarvet Torpet! Ett hus som sjuder av barn och ungdomsliv och som är många människor väldigt kärt.